Tubewonder
Svensk boutiquestärkare
Av Anders Bergdahl
Retrolook av typen gammal tysk rörradio, fler knappar, rattar och spakar än i cockpit på en jumbojet. Det är de första intrycken av Tubewonder, en svensk exklusiv handbyggd rörförstärkare. Tanken med förstärkaren är flexibilitet, enligt konstruktören Aleksander Niemand.
Förstärkaren kan anpassas efter köparens önskemål, mer eller mindre gain, olika frekvenser för tonkontrollerna med mera. Detta är med andra ord en riktig Boutiquestärkare och det märks också på prislappen. Det kostar, men vad är det då man får för pengarna?
Konstruktion
Ovanför ingångsjacket sitter en tvåläges omkopplare som styr känsligheten i ingångssteget, Low ger en låg ingångssignal, High släpper igenom signalen opåverkad. En volymkontroll benämnd Level styr hur hög signal som släpps från ingångsteget in i equalizern, under den en gainomkopplare med tre lägen; Normal, Normal med Bright och Full Boost. Nästa ratt, Drive, styr hur mycket distorsion som skapas i försteget och switchen under styr vilken typ av distorsion, udda eller jämna övertoner, som alstras detta är unikt för Tubewonder.
Tonkontrollerna är i form av en aktiv 3-bands rördriven parametrisk eq. Här kan man även ställa hur eq-kontrollerna ska jobba. För diskant- och baskontrollen kan man välja om man vill höja och sänka hela diskant-respektive basregistret eller om man bara vill kontrollera en viss del av registret. För mellanregistret kan man välja tre olika frekvensområden som kontrollen kan höja eller sänka. Det unika här är att med kontrollerna på 0, rakt upp, så passerar signalen opåverkad genom eq-sektionen. I nästan alla andra förstärkare kan man egentligen bara sänka de olika frekvenserna mer eller mindre mycket och tonstacken skär nästan alltid gain. Här kan man istället både höja och sänka de olika registren.
Detta innebär att man förutom en effektiv tonkontroll även har möjlighet att åstadkomma frekvensberoende överstyrning av slutsteget. Om man till exempel boostar mellanregistret innebär det att man får mer överstyrning i slutsteget just där.
Efter eq-sektionen kommer en urkopplingsbar High cut-kontroll. Med denna går att skära vissa frekvenser i diskanten som gör att man får en rundare, fetare ton. Med en switch nedanför kontrollen kan man välja Soft eller Hard skärning i diskanten, i Softläget är det en rätt subtil skärning medan Hardläget ger mer av en gammaldags jazzton.
Mastervolymen styr inte oväntat slutstegsvolymen och den totala ljudstyrkan.
Reverbet är också en speciell historia, även detta är naturligtvis rörmatat. Reverbkontrollen fungerar som en mixkontroll; längst till vänster inget reverb, längst till höger enbart reverb. Dwell styr hänget, och tonkontrollen styr tonen på efterklangen från reverbet.
På baksidan finns en 3-läges omkopplare för högtalarimpedans (4, 8 och 16 ohm) samt mätuttag och kontroller för att ställa bias på slutstegsrören.
Till förstärkaren hör även en matchande 2x12 halvöppen högtalarlåda bestyckad i standardutförande med de nya elementen från Eminence;
1 styck Red Coat Cannabis Rex och 1 styck Patriot Private Jack.
Ljud
Jag började med alla tonkontroller rakt upp, det innebär att de i princip inte påverkar tonen alls. Jag laborerade istället med de olika möjligheterna i förstegs-kontrollerna. Genom att ändra drive, level och byta mellan klippningstyper och gain-mängd fick jag allt från ett rent, klart ljud till ett sololjud med bra häng. Hela tiden finns en klarhet i tonen trots att det är ganska distat stundtals. Jag lyckades bland annat hitta en ton som påminner om Carltons och Fords sound. Redan här stod det klart att förstärkaren låter bra.
Nu var det dags att använda tonkontrollerna för att locka fram fler sound ur förstärkaren. Jag kände mig först lite vilsen, tonkontrollerna påminner mer om eq-delen i ett mixerbord än vad man är van vid från en Fender eller Marshall.
Efter en stunds experimenterande fick jag kläm på det. Jag började med att utforska mellanregisterkontrollen, Mid. Det är i mellanregistret mycket av olika typer av förstärkares signatur finns.
Det finns alltså tre frekvensområden där man antingen ökar eller tar bort den mellanregisterfrekvens man valt. Detta gör att man kan få ett Fender Blackfacesound genom att ta bort mellanregister och sedan få ett lite rockigare Tweedsound genom att i stället lägga till mellanregister. När jag väl fick klart för mig hur mellanregistret interagerar med bas och diskant så öppnade förstärkaren sig och jag kunde få en hel del olika och bra sound. Ett schysst Plexi Marshall-liknade ljud, feta leadsound och en hel del ljud som är svåra att sätta etikett på.
HighCut-kontrollen visade sig vara användbar, man kan ha rätt mycket diskant och sedan med High cut skära bort det vassa men ändå ha bettet i tonen kvar.
Det slog mig att förstärkaren var relativt lågmäld, trots sina 38 watt, en Vox AC 30 (ca 30 watt) spelar betydligt högre. Fördelen är att man kan få slutsteget att jobba utan att bli döv eller vräkt. Jag tror dock att volymen räcker för de flesta live- och studiosammanhang.
En kul inställning var att sätta Master, Level och Drive, alltså alla volymkontroller, på max. Här får man ett läckert rått distsound och genom att använda gitarrens volymkontroll genereras ett nästan rent ljud utan att volymen sänks speciellt mycket. Gitarrens volymkontroll blir nu din distkontroll, skitkul!
Reverbet på Tubewonder låter mycket bra men annorlunda, mer som ett studioreverb än den typ av reverb som brukar finnas på gitarrförstärkare. Det tar lite tid att vänja sig vid, reverbljudet är inte som i en Fender men det gick utmärkt att ratta in ett reverb som snyggt la sig runt tonen utan att bett och klarhet gick förlorat.
De ljud jag fick fram var allt från olika smaker av rent ljud till Blues och klassisk rock. Moderna high-gainsound kan man glömma, men mängden gain räcker för AC/DC eller 80-talshådrock och fusion. Jag tycker också att Tubewonder lyckas vara flexibel utan att bli identitetslös. Dess klarhet och punsch finns kvar som en signatur hela tiden. Jag tror att Tubewonder är ett mycket bra redskap i en studiosituation, den erbjuder en flexibilitet som innebär att man kan hitta ljud som passar i de flesta sammanhang. Den passar också gitarristen som ena dagen lirar ett countrygig, nästa dag i ett classic-rockband och då och då lite jazz.
I och med att Tubewonder är enkanalig så passar den inte lika bra om man live vill ha olika sound från låt till låt. Förstärkaren var dessutom lite petig med overdrive- och boostpedaler och lät bäst utan pedaler framför. Detta ser jag inte som en stor nackdel eftersom förstärkaren i sig själv är så pass flexibel.
Slutomdöme
Tubewonder är en mycket trevlig bekantskap. En kul, annorlunda och välljudande förstärkare med stor flexibilitet. Aleksander ska ha en stor eloge för att han vågar prova lösningar man sällan finner på gitarrförstärkare. Han kan dessutom anpassa förstärkaren efter varje kund, vilket gör att detta är en äkta Boutiquestärkare. Letar man efter en extremt flexibel förstärkare med hög ljudkvalitet och spelkänsla ska man definitivt se till att ha med Tubewonder på listan.
